Most popular trending quotes in Hindi, Gujarati , English

World's trending and most popular quotes by the most inspiring quote writers is here on BitesApp, you can become part of this millions of author community by writing your quotes here and reaching to the millions of the users across the world.

New bites

Religion as Intoxication — The Greatest Danger

Religion today often looks less like truth and more like intoxication. A single person may believe quietly, but when belief turns into a crowd, it becomes a weapon. Governments bend, courts grow silent, institutions collapse — not because truth has triumphed, but because emotion has been weaponized.

Faith, when turned into intoxication, blinds reason. The masses rally not for awakening but for frenzy. Leaders use this frenzy as their strength, hiding their own weakness behind the noise of followers. In such moments, religion is no longer a path to liberation; it is pure politics of domination.

Think of it: Did Ram, Krishna, Kabir, Mahavira, Buddha, Nanak, or Osho ever build their strength on mobs, violence, or tyranny? No. Each stood alone, on their own courage, their own experience. Their words carried weight not because of numbers but because of depth. True religion has always been born from one heart, not from mass hysteria.

But today, we see the opposite. Courts of law bow before mobs. Governments, sworn to protect justice, compromise with violence in the name of faith. Faith that demands bloodshed, riots, and group wars is not faith at all — it is the collapse of both religion and justice. It is intoxication, and like every intoxication, it ends in destruction.

Look at history. Pakistan, Afghanistan, and other nations torn apart — the root is always the same: religion turned into tyranny. Not love, not truth, not awakening — but power, violence, and control. The result? A society drowning in fear, chaos, and collapse.

This is why it must be said clearly: where religion becomes intoxication, it is no longer religion — it is irreligion. Real dharma never needs mobs to enforce it. Real dharma never asks for blood. Real dharma strengthens the individual heart, not the collective frenzy.

The world doesn’t need more intoxicated believers; it needs awakened humans. The test is simple: if your faith makes you humble, compassionate, and courageous, it is religion. If it makes you violent, arrogant, and oppressive, it is the worst form of irreligion.

✍🏻 — 🙏🌸 𝓐𝓰𝓎𝓪𝓣 𝓐𝓰𝓎𝓪𝓷𝓲

✨ If this post resonates with you, follow for more truths.

bhutaji

Preaching Is Mechanical. Experience Is Religion.

Across cultures, scriptures are recited, sermons are broadcast, and spiritual quotes flood social media. The impression is that wisdom is everywhere. Yet much of this is only repetition — knowledge passed along like a machine transferring data. A preacher lifts a verse from scripture, arranges it in words, and delivers it to an audience. The audience, in turn, repeats it to others. The cycle continues endlessly. What is multiplied is not awakening, but echo.

True knowledge does not live on the tongue; it lives in the heart. Words that remain external may inspire briefly, but they do not transform. The difference between repetition and realization is the difference between describing fire and feeling its heat. When wisdom descends into one’s breath and heartbeat, when it reshapes the rhythm of life itself, it ceases to be “belief” and becomes direct experience. At that point, no external authority, no reliance on faith or dogma, is required. Experience is its own guarantee.

This is why genuine spirituality is scientific. Science depends on repeatability: if a law is true, it manifests the same way every time. Inwardly, the same applies. When the center of life stabilizes in awareness, transformation is inevitable. Failure is impossible. That certainty cannot be achieved through borrowed belief; it can only emerge when truth is lived.

Most preachers remain machines. They speak words borrowed from scriptures — the Bhagavad Gita, the Ramayana, or any other sacred text — but they have not allowed those words to burn within them. If the Gita were truly alive in a person, it would not sit in their hand as a book. It would radiate through their presence, as an energy that needs no explanation.

What the world needs is not more sermons, but a culture of living truth. Read scriptures, yes; listen to teachers, yes. But then, test every word within yourself. Do not stop at hearing. Enter into living. When knowledge is lived, it dissolves the need for faith, belief, or authority. Religion then ceases to be a doctrine and becomes experience. And only experience carries the weight of truth.

✍🏻 — 🙏🌸 𝓐𝓰𝓎𝓪𝓣 𝓐𝓰𝓎𝓪𝓷𝓲

✨ If this post resonates with you, follow for more truths.

bhutaji

अष्टमी की सभी को हार्दिक शुभकामनाएं 🙏 🙏

सायली छंद- माँ दुर्गा पर /आभा दवे
-------------
1) दुर्गा
अद्भुत नाम
होती प्रसन्न भगवती
संकट हरती
सदा ।

2) नवरात्रि
जपो नाम
अंबिका ,जगदंबिका का
होती पूर्ण
मनोकामना ।

3) दुर्गेश्वरी
विराजती पर्वत
सिंह पर बैठ
करती भ्रमण
ब्रह्मांड।

4) त्रिदेव
करते आराधना
शक्ति की दिनरात
प्रसन्न होती
भवानी ।

5) महिषासुर
वध कर
किया जगत उद्धार
फैलाया उजाला
आकाश ।

6) बत्तीस
नाम माला
है अद्भुत चमत्कारी
गोपनीय ,रहस्यमयी
दुर्गनाशिनी।

7) आरोग्य
प्रदान करती
दुख दूर करती
जगत भवानी
जगदंबा ।

आभा दवे

daveabha6

रहस्य के दरवाजे खुलते गए,
कौन अपना, कौन पराया, सब मिलते गए।
मैं भी खामोशी में अपने दर्द सहता रहा,
क्योंकि मेरे जैसी समझने वाले कम ही मिलते गए।

archanalekhikha

સ્ત્રીને પુરુષ મનાવે,નિર્વ્યાજ ચાહે,પ્રેમ કરે,છતાં મોઢું કેમ ઉખડેલું હોય છે!!પથ્થરને અને પાણીને દુસ્મની હોય તેમ જીવો.પરંતુ એક વાત ધ્યાને લો કે પથ્થરને ભીનો કરનાર કે પરિપક્વ કરનાર એ જ઼ પાણી ખુદ છે.
- વાત્સલ્ય

savdanjimakwana3600

ಯಕ್ಷ ಪ್ರಶ್ನೆ

​ಮಹಾಭಾರತದ ವನವಾಸದ ಸಮಯದಲ್ಲಿ, ಪಾಂಡವರು ಕಾಡಿನಲ್ಲಿ ಸಂಚರಿಸುತ್ತಿದ್ದರು. ಅವರು ಬಹಳ ಸಮಯದಿಂದ ಅಲೆದಾಡುತ್ತ ದಣಿದಿದ್ದರು, ಬಾಯಾರಿಕೆಯಿಂದ ಬಳಲುತ್ತಿದ್ದರು. ನೀರಿಗಾಗಿ ಹುಡುಕುತ್ತಾ, ನಕುಲನು ಸಮೀಪದ ಒಂದು ಸರೋವರವನ್ನು ಕಂಡುಕೊಂಡನು. ಅವನಿಗೆ ಬಹಳ ಸಂತೋಷವಾಯಿತು ಮತ್ತು ತಕ್ಷಣವೇ ನೀರು ಕುಡಿಯಲು ಹೋದನು. ಆದರೆ ಅವನು ನೀರನ್ನು ಕುಡಿಯಲು ಪ್ರಯತ್ನಿಸಿದಾಗ, ಒಂದು ಅದೃಶ್ಯ ಶಕ್ತಿ ಅವನನ್ನು ತಡೆಯಿತು.

​ಅದೊಂದು ಯಕ್ಷನ ಧ್ವನಿ. ಯಕ್ಷನು ನಕುಲನಿಗೆ, "ನಕುಲ, ಇದು ನನ್ನ ಸರೋವರ. ನನ್ನ ಪ್ರಶ್ನೆಗಳಿಗೆ ಉತ್ತರ ನೀಡದೆ ನೀನು ನೀರನ್ನು ಕುಡಿಯುವಂತಿಲ್ಲ" ಎಂದು ಎಚ್ಚರಿಸಿದನು. ಆದರೆ ನಕುಲನು ಆ ಧ್ವನಿಯನ್ನು ಕಡೆಗಣಿಸಿ ನೀರು ಕುಡಿಯಲು ಹೋದನು. ತಕ್ಷಣವೇ, ಅವನು ಮೂರ್ಛೆ ಹೋದನು.

​ನಕುಲನು ಹಿಂತಿರುಗದೆ ಇದ್ದಾಗ, ಸಹದೇವನು ಅವನನ್ನು ಹುಡುಕಿಕೊಂಡು ಹೋದನು. ಅವನೂ ಕೂಡ ಅದೇ ಸರೋವರಕ್ಕೆ ಬಂದನು. ಅವನು ತನ್ನ ಸಹೋದರ ನಕುಲನು ಮೂರ್ಛೆ ಹೋಗಿರುವುದನ್ನು ಕಂಡನು. ಅವನು ನೀರು ಕುಡಿಯಲು ಪ್ರಯತ್ನಿಸಿದಾಗ, ಅದೇ ಯಕ್ಷನ ಧ್ವನಿ ಅವನನ್ನೂ ತಡೆಯಿತು. ಸಹದೇವನು ಕೂಡ ಧ್ವನಿಯನ್ನು ನಿರ್ಲಕ್ಷಿಸಿ ಮೂರ್ಛೆ ಹೋದನು.

​ಹೀಗೆ, ಅರ್ಜುನ, ಭೀಮ ಮತ್ತು ಧರ್ಮರಾಜ ಯುಧಿಷ್ಠಿರನೂ ಒಬ್ಬರ ನಂತರ ಒಬ್ಬರಂತೆ ಸರೋವರಕ್ಕೆ ಬಂದರು. ಅರ್ಜುನ ಮತ್ತು ಭೀಮ ಇಬ್ಬರೂ ಯಕ್ಷನ ಎಚ್ಚರಿಕೆಯನ್ನು ಕಡೆಗಣಿಸಿ ಮೂರ್ಛೆ ಹೋದರು.

​ಕೊನೆಗೆ, ಯುಧಿಷ್ಠಿರನು ಸರೋವರಕ್ಕೆ ಬಂದನು. ತನ್ನ ಎಲ್ಲಾ ಸಹೋದರರು ನೆಲದ ಮೇಲೆ ಮೂರ್ಛೆ ಹೋಗಿರುವುದನ್ನು ನೋಡಿ ಅವನು ಆಶ್ಚರ್ಯಚಕಿತನಾದನು. ಅವನು ನೀರು ಕುಡಿಯಲು ಹೋದಾಗ, ಯಕ್ಷನ ಧ್ವನಿ ಕೇಳಿಸಿತು.

​ಓ ಯುಧಿಷ್ಠಿರ, ಈ ಸರೋವರ ನನ್ನದು. ನಿನ್ನ ಸಹೋದರರು ನನ್ನ ಎಚ್ಚರಿಕೆಯನ್ನು ಕಡೆಗಣಿಸಿ ನೀರು ಕುಡಿದು ಮೂರ್ಛೆ ಹೋಗಿದ್ದಾರೆ. ಈಗ ನೀನು ನನ್ನ ಪ್ರಶ್ನೆಗಳಿಗೆ ಉತ್ತರಿಸಿದರೆ ಮಾತ್ರ ನೀರು ಕುಡಿಯಲು ಅನುಮತಿ ನೀಡುತ್ತೇನೆ" ಎಂದು ಯಕ್ಷನು ಹೇಳಿದನು.

​ಯುಧಿಷ್ಠಿರನು ಯಕ್ಷನ ಮಾತನ್ನು ಗೌರವಿಸಿ, "ದಯವಿಟ್ಟು ನಿಮ್ಮ ಪ್ರಶ್ನೆಗಳನ್ನು ಕೇಳಿ ಎಂದು ಹೇಳಿದನು.

​ಯಕ್ಷನು ಒಂದು ನಂತರ ಮತ್ತೊಂದು ಎಂದು ಬುದ್ಧಿವಂತಿಕೆಯಿಂದ ಕೂಡಿದ ಪ್ರಶ್ನೆಗಳನ್ನು ಕೇಳಿದನು.

  ಯಕ್ಷ: ಸೂರ್ಯನಿಗೆ ಅದರ ಹೊಳಪನ್ನು ಕೊಡುವುದು ಯಾರು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ: ಬ್ರಹ್ಮನು.
ಯಕ್ಷ: ಭೂಮಿಗಿಂತ ಭಾರವಾದದ್ದು ಯಾವುದು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ: ತಾಯಿಯ ಹೃದಯ.
ಯಕ್ಷ: ಆಕಾಶಕ್ಕಿಂತ ಎತ್ತರವಾದದ್ದು ಯಾವುದು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ: ತಂದೆ.
ಯಕ್ಷ: ವೇಗವಾಗಿ ಚಲಿಸುವುದು ಯಾವುದು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ: ಮನಸ್ಸು.
ಯಕ್ಷ: ಪ್ರಯಾಣಿಕನ ನಿಜವಾದ ಸ್ನೇಹಿತ ಯಾರು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ: ಜ್ಞಾನ.
ಯಕ್ಷ: ಎಲ್ಲಕ್ಕಿಂತ ದೊಡ್ಡ ಧರ್ಮ ಯಾವುದು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ: ದಯೆ ಮತ್ತು ಕರುಣೆ.
ಯಕ್ಷ: ನಿಜವಾದ ಸಂತೋಷ ಎಂದರೇನು?
ಯುಧಿಷ್ಠಿರ:ಒಳ್ಳೆ ನಡತೆ.

ಯುಧಿಷ್ಠಿರನು ಪ್ರತಿಯೊಂದು ಪ್ರಶ್ನೆಗೂ ತರ್ಕಬದ್ಧ ಮತ್ತು ನೈತಿಕ ಉತ್ತರಗಳನ್ನು ನೀಡಿದನು. ಯಕ್ಷನು ಯುಧಿಷ್ಠಿರನ ಬುದ್ಧಿವಂತಿಕೆಯಿಂದ ಬಹಳ ಸಂತೋಷಗೊಂಡನು. ಆಗ, ಯಕ್ಷನು, "ನಿನ್ನ ಉತ್ತರಗಳು ನನ್ನನ್ನು ಮೆಚ್ಚಿಸಿವೆ. ನಾನು ನಿನ್ನ ಒಬ್ಬ ಸಹೋದರನನ್ನು ಮತ್ತೆ ಜೀವಂತಗೊಳಿಸುತ್ತೇನೆ. ಯಾರನ್ನು ಆರಿಸುತ್ತೀ?" ಎಂದು ಕೇಳಿದನು.

ಯಕ್ಷನ  ಪ್ರಶ್ನೆಯಿಂದ  ಯುಧಿಷ್ಠಿರನು ಗೊಂದಲಕ್ಕೊಳಗಾದನು.   ಭೀಮ ಮತ್ತು ಅರ್ಜುನ ತಮ್ಮ ಶಕ್ತಿ ಮತ್ತು ಪರಾಕ್ರಮದಿಂದಾಗಿ ಬಹಳ ಪ್ರಮುಖರಾಗಿದ್ದರು. ಆದರೆ ಯುಧಿಷ್ಠಿರನು ನಕುಲನನ್ನು ಆರಿಸಿಕೊಂಡನು. ಯಕ್ಷನು ಆಶ್ಚರ್ಯಚಕಿತನಾಗಿ, "ನೀನು ಏಕೆ ಭೀಮ ಅಥವಾ ಅರ್ಜುನರನ್ನು ಆರಿಸಿಕೊಳ್ಳಲಿಲ್ಲ?" ಎಂದು ಕೇಳಿದನು.
 
ಯುಧಿಷ್ಠಿರನು, ಯಾಕೆಂದರೆ, ನಮ್ಮ ತಂದೆಗೆ ಇಬ್ಬರು ಪತ್ನಿಯರು - ಕುಂತಿ ಮತ್ತು ಮಾದ್ರಿ. ಕುಂತಿಯ ಪುತ್ರನಾದ ನಾನು ಬದುಕಿದ್ದೇನೆ. ಆದ್ದರಿಂದ, ಮಾದ್ರಿಯ ಪುತ್ರನಾದ ಒಬ್ಬ ಸಹೋದರನು ಬದುಕುವುದು ನ್ಯಾಯ ಎಂದು ಹೇಳಿದನು. ಈ ಉತ್ತರವು ಯಕ್ಷನನ್ನು ಇನ್ನಷ್ಟು ಮೆಚ್ಚಿಸಿತು. ಯಕ್ಷನು ನಿಜವಾಗಿಯೂ ಧರ್ಮರಾಜನಾದ ಯಮ ಎಂದು ಬಹಿರಂಗಪಡಿಸಿದನು. ಯುಧಿಷ್ಠಿರನ ಪ್ರಾಮಾಣಿಕತೆ, ನೈತಿಕತೆ ಮತ್ತು ಧರ್ಮನಿಷ್ಠೆಯಿಂದ ಪ್ರಭಾವಿತನಾದ ಯಮನು ಅವನ ಎಲ್ಲ ಸಹೋದರರನ್ನು ಜೀವಂತಗೊಳಿಸಿದನು.

​ಈ ಕಥೆಯು ಕೇವಲ ಒಂದು ಪೌರಾಣಿಕ ಘಟನೆಯಲ್ಲ, ಆದರೆ ಇದು ಧರ್ಮ, ನೈತಿಕತೆ, ಮತ್ತು ನ್ಯಾಯದ ಮಹತ್ವವನ್ನು ತಿಳಿಸುತ್ತದೆ.

sandeepjoshi.840664

‘मैं कौन हूँ?’ यह जान लें तब आत्मलक्षी हो पाएगा। - दादा भगवान

अधिक जानकारी के लिए: https://dbf.adalaj.org/FvE05ERK

#quote #quoteoftheday #spiritualquotes #spirituality #hindiquotes #DadaBhagwanFoundation #DadaBhagwan

dadabhagwan1150

🪷মহাষ্টমী🪷

আজ মহাষ্টমী।
ঢাকের আওয়াজে, শঙ্খের ধ্বনিতে, ধূপধুনোর গন্ধে ভরে উঠেছে চারপাশ।
এ যেন কেবল উৎসব নয়,
এ এক চিরন্তন আহ্বান—
শক্তির, ভক্তির, মায়ের অপরাজেয় রূপের।

সকালের অঞ্জলিতে হাতজোড় করে দাঁড়ায় ভিড়।
ফুলের পাঁপড়ির মতো বিশ্বাস ঝরে পড়ে মায়ের পদতলে।
সবার মুখে একটাই ডাক— “জয় মা দুর্গা" !

কত স্মৃতি জেগে ওঠে এই দিনে—
শৈশবের নতুন জামার গন্ধ, প্যান্ডেলের আলোয় ছুটে চলা,
অঞ্জলির পর খাওয়া খিচুড়ি প্রসাদের স্বাদ,
আর সিঁদুরে রাঙানো মায়ের ভেজা কপাল।
মহাষ্টমী মানেই পরিবারের মিলন, ভক্তির ঢেউ, ঐতিহ্যের উজ্জ্বলতা।

দেবী দশপ্রহরণধারিণী, হাতে হাতে অস্ত্র,
অশুভ শক্তিকে বিনাশ করার প্রতীক।
তিনি কেবল দেবী নন, তিনি সাহস, তিনি প্রেরণা।
তিনি শেখান—
অন্যায়ের সামনে মাথা নত করো না,
অন্ধকার যত গভীরই হোক, আলো জ্বলে উঠবেই।

মহাষ্টমী তাই কেবল দেবীর পূজা নয়—
এ আমাদের ভেতরের শক্তিকে জাগিয়ে তোলার দিন।
ভালোবাসা, ন্যায় আর সাহস—
এই তিনের মিলেই দেবীর প্রকৃত রূপ।
প্রতিটি ঢাকের আওয়াজ আজ মনে করিয়ে দেয়—
আমাদের ভেতরেই দেবীর শক্তি লুকিয়ে আছে।

krishnadebnath709104

ક્યાં અપાય છે રાજીનામું જીંદગીની નોકરીમાંથી,
શ્વાસ નો પગાર પણ વ્યાજ સાથે કપાય છે આયુષ્ય માંથી..!!
🙏 🙏

dipika9474

Vishv yatri book available at J D Gabali library, Surat

manojnavadiya7402

પ્રેમથી સરળ અને ચોખ્ખો બીજો કોઈ વહેવાર નથી, પ્રેમ મય બનીને રહેવું, પ્રેમથી જીવવું એના જેવો બીજે ક્યાંય આનંદ નથી, લોકો અમસ્તા પ્રેમમાટે જીંદગી પણ દાવપર લગાવીદેતા હશે, ઈર્ષ્યાળુ લોક ઈર્ષ્યા માં જીવે, પ્રેમ મય પ્રેમમાં,
પરંતુ પ્રેમ શુધ્ધ હોવો જોઈએ, પ્રેમ એટલે ની સ્વાર્થ ભાવે સમર્પણ ની એવી ભાવના કે સામા વાળાને ખુશ દેખવાની, એને દેખી ખુશ રહેવાની, મન કર્મ વચનથી તેને વરવાની ભાવના બદલામાં કંઈ જ અપેક્ષા નહીં, પણ પ્રેમમાં સ્વાર્થ ભળે તો બન્નેની જીંદગી બરબાદ થઈ જાયવાલા, મીરા હરી કી બાવરી તુમ ચંદન મે પાની, જો થા મેરા અબસે વો સબકુછ તેરા, મે મેરી રહીના અબ મે હો ગઈ તેરી ,મોહે એસી લગી લગન મે સુધ બુધ ખોઈ અખીયા હો ગઈ તેરી દીવાની, અબ ના કુછ ઔર ભાવે, મુજે તુહી સબકુછ લાગે.

hemantchayayahoo.com134011

Good morning friends. have a great day

kattupayas.101947

# হাইব্রিডের জোয়ারে

হাইব্রিডের জোয়ারে ভেসে
হারায়নি শুধু দেশি বীজের ধান,
হারিয়ে গেছে বাঙালির সেই
জারি সারির মত আটপৌরে গান।

মাটির গন্ধ মাখা দোতারার সুর
চাপা পড়ে গেছে আজ ইস্পাতের গর্জনে,
মাঠে বসে বাঁশি বাজালেও রাখাল
শোনা যায় না তা মাইকের কম্পনে।

কৃষকের ঘামে ভিজে ওঠা ক্ষেত
হারিয়ে ফেলেছে বাতাসের কাব্য,
আজ ধানও সংখ্যা, গানও সংখ্যা
সবই এখন লেহ্য পেয় চোষ্য চব্য!

তবুও কোথাও গোপনে বেঁচে থাকে
আমার মায়ের সেই গানের ভাষা,
এ তো শুধুই গান নয় ভাই
গানের থেকেও আরও কিছু খাসা।

জানি না আর ফিরে পাব কিনা
আতপ চালের সেই মিষ্টি ঘ্রাণ,
যেখানে গানেই মিশে থাকে
আমার অস্তিত্ব, আমার প্রাণ।

krishnadebnath709104

गम एक नही हजार बाकी है
मेरे अन्दर बची अब लाचार सांसे है
बहुत समझदार हो तो पता लगालो यारो
मेरी जिंदगी के अब और कितने दिन बाकी है .

mashaallhakhan600196

Historical Ram vs. Living Ram ✧
✍🏻 — 🙏🌸 𝓐𝓰𝓎𝓪𝓣 𝓐𝓰𝓎𝓪𝓷𝓲


---

The name of Ram is alive, but the life of Ram is gone. Across India, every street rings with chants, every home has an image, every festival is lit with his presence. Yet the distance between what is celebrated and what is lived could not be wider. Ram has survived as devotion, but not as discipline.

What we call “Ram” today largely exists in temples, rituals, and politics. People kneel before stone, but seldom before their own conscience. They celebrate a story, but hesitate to carry the burden of living it. The historical Ram is worshiped; the living Ram is forgotten.

To sing his name is easy. To live his life is another matter. Temples can be built in a few years; building the character he embodied takes a lifetime. Songs stir emotion; actions fall short. The attraction to his name is universal—yet the discipline of his life feels unbearable.

Because if Ram were alive today—if he stood among us, not as an idol but as a man—most would retreat. He would not ask for songs or incense; he would insist on truth, duty, sacrifice. He would demand integrity in family, restraint in power, dignity in the ordinary. And that is precisely what terrifies us.

The paradox is clear. Ram is adored as protector, but avoided as mirror. People want his shelter, not his standards. They are drawn to his name as dream, but turn away from his life as reality. In the dream, there is comfort; in the reality, there is demand.

What made Ram extraordinary was not divine miracles but human constancy. As brother, husband, son, and king, he lived with dignity intact. He turned the ordinary roles of life into a living example of discipline. That is what gave him radiance—like the sun, which draws all toward its warmth, yet is almost impossible to imitate. So instead of becoming suns themselves, people carve suns into stone.

This is why worship has replaced surrender. Ritual has replaced living. Ram has been pushed to a safe distance, placed on a pedestal as deity rather than embraced as example. To make him history is to escape his challenge. Once he is only a tale, his truth no longer threatens us.

But Ram was never meant to be history. His life itself was dharma. Without embodying that, the chants and the temples are theater. He will not awaken outside; he awakens only within—when truth, duty, and sacrifice take form in our own lives. That alone is devotion. That alone is dharma.

bhutaji

जीत का "तिलक" भारत के नाम ✨🔥
एशिया कप 2025

sayali3998

✨🌍 World Heart Day 🌍✨

दिल को दिल ही रहने दो, उसे पत्थर मत बनाओ,

मासूम बच्चे से सीखो, खुल कर जीना सिखाओ।



मोहब्बत से सींचो, रूह को सुकून दो,

ज़िंदगी का असली रंग है — अपनापन और ख़ुशबू-ए-सबक़ून।



आज का पैग़ाम यही है —

अपने दिल की हिफ़ाज़त करो,

क्योंकि यही धड़कन तुम्हारी ज़िंदगी का तराना है।

nensivithalani.210365

My Navratri special blog...

10 Mahavidya

Click here to read - https://vishakhainfo.wordpress.com/2025/09/29/navratri-special-10-mahavidya/

mothiyavgmail.com3309

ಬೇಡಿದರೂ ನೀಡದವರು
ಬೆಳಗ್ಗೆ ನಾಲ್ಕು ಗಂಟೆಗೆ ವಿರೂಪಾಕ್ಷಿ ಮಠದ ಗಂಟೆ ಬಾರಿಸಿದಾಗ, ಆ ಊರ ಸಮಸ್ತ ಮೌನಕ್ಕೆ ಕದಲಿಕೆಯ ಸಂಕೇತ ದೊರಕಿದಂತಾಗಿತ್ತು. ಇದು ಕೇವಲ ಗಂಟೆಯ ಸದ್ದು ಆಗಿರಲಿಲ್ಲ; ಇದು ವಾರಣಾಸಿಯ ಸಂಕೇತ, ಅಲ್ಲಿನ ಲಕ್ಷಾಂತರ ಜನರ ಪಾಲುದಾರಿಕೆಯ ಸಂಕೇತ. ಆ ಊರಿನ ಪ್ರತಿಯೊಂದು ಮೂಲೆಯೂ ಒಂದು ಕಥೆ, ಪ್ರತಿಯೊಬ್ಬ ವ್ಯಕ್ತಿಯೂ ಒಂದು ಪಾತ್ರ. ಆದರೆ, ಆ ದಿನ, ಎಲ್ಲ ಕಥೆಗಳಿಗಿಂತಲೂ ವಿಭಿನ್ನವಾದ ಒಂದು ಕಥೆ ಆರಂಭವಾಗುತ್ತಿತ್ತು. ಆ ಕಥೆಯ ನಾಯಕ ದೇವೇಂದ್ರ

​ದೇವೇಂದ್ರ ಆ ಊರಿನ ಅತ್ಯಂತ ಶ್ರೀಮಂತ ವರ್ತಕ. ಹೊಳೆಯುವ ರೇಷ್ಮೆ ಬಟ್ಟೆಗಳ ಸಗಟು ವ್ಯಾಪಾರದಲ್ಲಿ ಆತನ ಹೆಸರು ಭಾರತದ ಮೂಲೆ ಮೂಲೆಗೂ ಪಸರಿಸಿತ್ತು. ಆತನ ಸಂಪತ್ತು ಎಷ್ಟಿದೆಯೆಂದರೆ, ಎಷ್ಟೇ ಎಣಿಸಿದರೂ ಮುಗಿಯುವುದಿಲ್ಲ. ದೊಡ್ಡದಾದ, ರಾಜಮಹಲ್‌ನಂತಹ ಮನೆಯಲ್ಲಿ ಆತ ತನ್ನ ಹೆಂಡತಿ ಮತ್ತು ಇಬ್ಬರು ಮಕ್ಕಳೊಂದಿಗೆ ವಾಸಿಸುತ್ತಿದ್ದ. ದಾನ-ಧರ್ಮ, ಸಹಾಯ ಎಂದರೆ ಆತನಿಗೆ ದ್ವೇಷವಿತ್ತು. ಆತನ ಅಂತರಂಗದಲ್ಲಿ ಹಣವೇ ದೇವರು, ಸಂಪಾದನೆಯೇ ಮಂತ್ರವಾಗಿತ್ತು.

​ಒಂದು ದಿನ, ಮುಂಗಾರು ಮಳೆ ತೀವ್ರವಾದಾಗ, ದೇವೇಂದ್ರನ ಅಂಗಡಿಗೆ ಸಂಪೂರ್ಣವಾಗಿ ನೀರು ತುಂಬಿತು. ಲಕ್ಷಾಂತರ ರೂಪಾಯಿ ಮೌಲ್ಯದ ರೇಷ್ಮೆ ಬಟ್ಟೆಗಳು ಹಾಳಾದವು. ಈ ನಷ್ಟ ಆತನಿಗೆ ದೊಡ್ಡ ಆಘಾತ ನೀಡಿತು. ಇದೇ ಸಮಯದಲ್ಲಿ, ಆತನ ಉದ್ಯಮದ ಪೈಪೋಟಿಗಾರರು ಕೂಡ ಹೊಸ ತಂತ್ರಗಳನ್ನು ಬಳಸಿ ಅವನನ್ನು ಮಾರುಕಟ್ಟೆಯಿಂದ ಹೊರ ಹಾಕುವ ಪ್ರಯತ್ನದಲ್ಲಿದ್ದರು. ದೇವೇಂದ್ರನ ವ್ಯವಹಾರಗಳು ಕುಸಿಯತೊಡಗಿದವು. ಲಕ್ಷಾಂತರ ರೂಪಾಯಿಗಳ ನಷ್ಟ, ಒತ್ತಡದಿಂದ ಆತನ ಆರೋಗ್ಯವೂ ಕ್ಷೀಣಿಸಿತು. ವೈದ್ಯರು, ನಿಮಗೆ ಒಂದು ರೀತಿಯ ವಿಚಿತ್ರ ಕಾಯಿಲೆ ಬಂದಿದೆ. ಅದು ಸಂಪೂರ್ಣವಾಗಿ ವಾಸಿಯಾಗಲು ದೇವರು ನಿಮ್ಮ ಮೇಲೆ ಪ್ರಸನ್ನರಾಗಬೇಕು," ಎಂದರು.

​ದೇವೇಂದ್ರನಿಗೆ ವೈದ್ಯರ ಮಾತು ಹಾಸ್ಯಾಸ್ಪದವಾಗಿ ಕಂಡಿತು. ದೇವರು, ಪ್ರಸನ್ನತೆ! ಇದೆಲ್ಲಾ ಮೂಢ ನಂಬಿಕೆ, ಎಂದು ಆತ ಗೇಲಿ ಮಾಡಿದ. ಆದರೂ, ದಿನ ಕಳೆದಂತೆ ಆತನ ನೋವು ಹೆಚ್ಚಾಯಿತು. ಔಷಧಿಗಳು ಕೆಲಸ ಮಾಡಲಿಲ್ಲ. ಆತನ ದಪ್ಪ ಚರ್ಮದ ಮೇಲೆ ಒಂದು ರೀತಿಯ ಗುಳ್ಳೆಗಳು ಏಳತೊಡಗಿದವು. ಇಡೀ ಊರೇ ಅವನಿಂದ ದೂರವಾಯಿತು, ಆತನ ಸಂಪತ್ತಿನ ವೈಭವ ಕಣ್ಣು ಮುಂದೆ ಕುಸಿಯತೊಡಗಿತು. ಕೊನೆಯ ಪ್ರಯತ್ನವಾಗಿ, ಆತನ ಹೆಂಡತಿ ಕಮಲಮ್ಮ, ವಾರಣಾಸಿಯ ಆ ಕೊನೆಯಲ್ಲಿ ವಾಸಿಸುವ ಒಬ್ಬ ಮಹಾತ್ಮರಿದ್ದಾರೆ. ಅವರು ಕೇವಲ ಒಂದು ನೋಟದಿಂದಲೇ ಕಾಯಿಲೆಗಳನ್ನು ಗುಣಪಡಿಸುತ್ತಾರೆ. ಅವರನ್ನು ಬೇಡಿಕೊಂಡರೆ ಒಂದು ವೇಳೆ ನಿಮ್ಮ ಕಷ್ಟ ಪರಿಹಾರವಾಗಬಹುದು, ಎಂದಳು.

​ದೇವೇಂದ್ರ ಅಸಹಾಯಕರಾಗಿದ್ದ. ಸಂಪತ್ತು, ವೈಭವ ಎಲ್ಲವೂ ಆತನಿಂದ ದೂರ ಸರಿದಿದ್ದವು. ಬೇರೆ ದಾರಿಯಿಲ್ಲದೆ, ಆತ ತನ್ನ ಅಳಿದುಳಿದ ಸಂಪತ್ತಿನೊಂದಿಗೆ ಕಮಲಮ್ಮಳ ಜೊತೆ ವಾರಣಾಸಿಯ ದಾರಿಯನ್ನೇ ಹಿಡಿದ. ಅವರ ಪ್ರಯಾಣ ಕಷ್ಟಕರವಾಗಿತ್ತು. ಹಳ್ಳಿಗರು ದಾರಿಯಲ್ಲಿ ಸಿಕ್ಕಾಗ, ನಾನು ದೇವೇಂದ್ರ. ನನಗೆ ದಯವಿಟ್ಟು ನೀರು ಕೊಡಿ, ಎಂದು ಆತ ಬೇಡಿಕೊಂಡಾಗ, ಒಬ್ಬ ರೈತ ನಕ್ಕನು ನಿಮಗೆ ನೆನಪಿದೆಯೇ? ಮೂರು ವರ್ಷಗಳ ಹಿಂದೆ ನನ್ನ ಮಗಳ ಮದುವೆಗೆ ಸಾಲ ಕೇಳಲು ಬಂದಿದ್ದೆ. ಆಗ ನೀವು ಬೇಡಿದರೂ ನೀಡದವರು ಎಂದು ಹೇಳಿ ನನ್ನನ್ನು ಗೇಲಿ ಮಾಡಿದ್ದಿರಿ. ಇವತ್ತು ನನಗೆ ಮನಸ್ಸಿಲ್ಲ.
ಮುಂದೆ, ಹಸಿವಿನಿಂದ ನರಳುತ್ತಿದ್ದಾಗ, ಬೀದಿ ಬದಿಯ ವ್ಯಾಪಾರಿಯೊಬ್ಬನ ಬಳಿ ಹಣ ನೀಡಿ ಆಹಾರ ಕೇಳಿದಾಗ, ಆ ವ್ಯಾಪಾರಿ ಹೇಳಿದ. ನನಗೆ ಈ ಹಣ ಬೇಡ. ಒಂದು ವರ್ಷದ ಹಿಂದೆ, ನೀವು ನನ್ನ ಅಂಗಡಿಗೆ ತಗಾದೆ ಮಾಡಿ ಬೀದಿ ಪಾಲು ಮಾಡಿದ್ದಿರಿ. ನನಗೆ ನೆನಪಿದೆ, ನಿಮ್ಮ ಕೈಲಿದ್ದರೂ ನೀವು ಸಹಾಯ ನೀಡಲಿಲ್ಲ. ನಿಮ್ಮ ಕೈಯಲ್ಲಿ ಹಣವಿದ್ದರೂ ನಾನು ನಿಮಗೆ ನನ್ನ ಆಹಾರ ನೀಡುವುದಿಲ್ಲ.

​ಪ್ರತಿಯೊಬ್ಬರೂ, ಪ್ರತಿಯೊಂದು ಕಡೆ, ದೇವೇಂದ್ರನಿಗೆ ಆತನ ಹಿಂದಿನ ಜೀವನದ ಕ್ರೂರ ಮುಖವನ್ನು ನೆನಪಿಸುತ್ತಿದ್ದರು. ಆತ ದಯೆ ತೋರದ ಪ್ರತಿಯೊಬ್ಬರೂ, ಇಂದು ಆತನಿಗೆ ಅದೇ ಕಹಿಯನ್ನು ಉಣಿಸುತ್ತಿದ್ದರು. ಬೇಡಿದರೂ ನೀಡದವರು ಎಂದು ಆತ ಹಿಂದಿನ ದಿನಗಳಲ್ಲಿ ಹೇಳಿದ ಅದೇ ಮಾತು ಇಂದು ಆತನಿಗೆ ಶಾಪವಾಗಿ ತಿರುಗಿದ್ದಂತಾಗಿತ್ತು.

​ಕೊನೆಗೂ, ಅವರು ಆ ಮಹಾತ್ಮರ ಆಶ್ರಮವನ್ನು ತಲುಪಿದರು. ಮಹಾತ್ಮರು ಬೇವಿನ ಮರದ ಕೆಳಗೆ ಕುಳಿತಿದ್ದರು, ಪ್ರಶಾಂತತೆ ಅವರ ಮುಖದಲ್ಲಿತ್ತು. ದೇವೇಂದ್ರನು ಅವರ ಪಾದಗಳ ಮೇಲೆ ಬಿದ್ದು, ಸ್ವಾಮಿ, ನಾನು ಮಹಾ ಪಾಪಿ. ನನ್ನ ರೋಗ ಗುಣಪಡಿಸಿ. ನನ್ನನ್ನು ರಕ್ಷಿಸಿ, ಎಂದು ಬೇಡಿಕೊಂಡ.
​ಮಹಾತ್ಮರು ಕಣ್ಣು ಮುಚ್ಚಿ ಕುಳಿತಿದ್ದರು. ಬಹಳ ಹೊತ್ತಿನ ನಂತರ, ಅವರು ಕಣ್ಣು ತೆರೆದು ನಿಧಾನವಾಗಿ ನಕ್ಕರು.
ದೇವೇಂದ್ರ, ಎಂದರು ಮಹಾತ್ಮರು, ನಿನ್ನ ರೋಗಕ್ಕೆ ಮದ್ದು ಇಲ್ಲ. ನೀನು ಸಂಪಾದಿಸಿದ ಕೋಟ್ಯಂತರ ಹಣವು ಒಂದು ಮನುಷ್ಯನ ಪ್ರೀತಿ, ಕರುಣೆ, ಮತ್ತು ಮಾನವೀಯತೆಯ ಮುಂದೆ ಕೇವಲ ಒಂದು ಮಣ್ಣಿನ ಮುದ್ದೆ. ಈ ಜಗತ್ತಿನಲ್ಲಿ ದೇವರು ಏನನ್ನೂ ಬೇಡಿದರೂ ನೀಡದವರು ಆಗಿ ಇರುವುದಿಲ್ಲ. ಪ್ರತಿಯಾಗಿ, ನಾವು ಬೇಡಿದ್ದನ್ನೂ ಮೀರಿದ ಮನುಷ್ಯತ್ವವನ್ನು ಸದಾ ನೀಡುತ್ತಲೇ ಇರುತ್ತಾನೆ. ನೀನು ಬೇಡಿದರೂ ನಿರಾಕರಿಸಿದ ಲಕ್ಷಾಂತರ ಹೃದಯಗಳ ನೋವು ನಿನ್ನ ರೋಗವಾಗಿದೆ. ಇವತ್ತು ನೀನು ಬೇಡುತ್ತಿದ್ದೀಯ, ಆದರೆ ನಿನ್ನ ಬೇಡಿಕೆಗೆ ಮೌಲ್ಯವಿಲ್ಲ.
ದೇವೇಂದ್ರನ ಕಣ್ಣುಗಳಿಂದ ನೀರು ಸುರಿಯಿತು. ಕಮಲಮ್ಮ ಆತನನ್ನು ಹಿಡಿದು ನಿಲ್ಲಿಸಿದಳು.
ಸ್ವಾಮಿ, ಹಾಗಾದರೆ ನನ್ನ ಜೀವನಕ್ಕೆ ಮುಕ್ತಿ ಇಲ್ಲವೇ? ನಾನು ಏನೂ ಮಾಡಲಾಗದೇ ಸಾಯಬೇಕೇ? ಎಂದು ಆತ ಅಳುತ್ತಾ ಕೇಳಿದ.
ಮಹಾತ್ಮರು, ಮುಕ್ತಿ ಇದೆ. ಹೋಗಿ, ನೀನು ಈ ವರೆಗೆ ಯಾರಿಗೆಲ್ಲಾ ನೋವು ನೀಡಿದ್ದೀಯೋ, ಯಾರಿಗೆಲ್ಲಾ ಸಹಾಯ ಬೇಡಿದರೂ ನೀನು ನಿರಾಕರಿಸಿದ್ದೀಯೋ, ಅವರ ಕಾಲು ಹಿಡಿದು ಕ್ಷಮೆ ಬೇಡು. ಅವರ ಹೃದಯದಿಂದ ನಿನಗೆ ನಿಜವಾದ ದಯೆ ದೊರೆತರೆ, ಆ ದಯೆಯೇ ನಿನ್ನ ರೋಗಕ್ಕೆ ಮದ್ದು. ಇಂದಿನಿಂದ, ನೀನು ಬೇಡಿದರೂ ನೀಡದವನು ಆಗಿ ಉಳಿಯಬೇಡ. ಬೇಡದಿದ್ದರೂ ಕೊಡುವವನಾಗು,ಎಂದು ಹೇಳಿದರು.
​ದೇವೇಂದ್ರನಿಗೆ ಬ್ರಹ್ಮಜ್ಞಾನವಾದಂತಾಯಿತು. ಆತ ತಕ್ಷಣ ಕಮಲಮ್ಮನ ಜೊತೆ ವಾರಣಾಸಿಯ ಬೀದಿಗಳಿಗೆ ಹಿಂತಿರುಗಿದ. ಆತ ಎಲ್ಲರ ಬಳಿಯೂ, ತಾನು ಅವಮಾನಿಸಿದ ರೈತ, ವ್ಯಾಪಾರಿ, ಕೆಲಸಗಾರರು, ಎಲ್ಲರ ಬಳಿಯೂ ಕ್ಷಮೆ ಬೇಡಿದ. ಮೊದಲು ಯಾರಿಗೂ ಅವನ ಮಾತಿನಲ್ಲಿ ನಂಬಿಕೆ ಇರಲಿಲ್ಲ, ಆದರೆ ದೇವೇಂದ್ರನ ಕಣ್ಣುಗಳಲ್ಲಿನ ಬದಲಾವಣೆ, ಆತನ ಅಂತರಾಳದ ನೋವು ಕಂಡಾಗ, ಅವರಹೃದಯಗಳು ಕರಗಿದವು. ದಿನಗಳು ಕಳೆದಂತೆ, ದೇವೇಂದ್ರನಿಗೆ ಆತನ ದೈಹಿಕ ರೋಗಕ್ಕಿಂತಲೂ ಮಾನಸಿಕ ರೋಗವೇ ಮುಖ್ಯವಾಯಿತು. ಆತ ತನ್ನ ಉಳಿದ ಸಂಪತ್ತನ್ನು ದಾನ ಮಾಡಲು ನಿರ್ಧರಿಸಿದ. ಬಡವರಿಗೆ ಆಶ್ರಯ, ಶಿಕ್ಷಣಕ್ಕೆ ನೆರವು, ಆರೋಗ್ಯಕ್ಕೆ ಸೌಲಭ್ಯ. ಆತ ಆ ಊರಿನಲ್ಲಿ ಕರುಣೆಯ ಹೊಸ ರೂಪವಾದನು. ಆತನಿಗೆ ದಯೆ ತೋರಿದವರು, ಸಹಾಯ ಮಾಡಿದವರ ಆಶೀರ್ವಾದಗಳು, ಬೇಡದಿದ್ದರೂ ಸಿಕ್ಕ ಹೃದಯದ ಪ್ರೀತಿ, ಎಲ್ಲವೂ ಒಗ್ಗೂಡಿ ಆತನ ಚರ್ಮದ ರೋಗವನ್ನು ನಿವಾರಿಸಿತು.

​ಒಂದು ವರ್ಷದ ನಂತರ, ದೇವೇಂದ್ರ ಸಂಪತ್ತನ್ನು ಕಳೆದುಕೊಂಡಿದ್ದ, ಆದರೆ ಲಕ್ಷಾಂತರ ಜನರ ಹೃದಯದಲ್ಲಿ ಶಾಶ್ವತ ಸ್ಥಾನ ಪಡೆದಿದ್ದ. ಆತ ವಾರಣಾಸಿಯ ಬೀದಿಯಲ್ಲಿ ನಡೆವಾಗ, ಜನ ಅವನನ್ನು ಆಶೀರ್ವದಿಸುತ್ತಿದ್ದರು. ಆತ ಕಲಿತ ಪಾಠವಿಷ್ಟೇ: ಈ ಜಗತ್ತಿನಲ್ಲಿ ಸಂಪತ್ತು ಎಷ್ಟು ಮುಖ್ಯವೋ, ಅದಕ್ಕಿಂತಲೂ ಹೆಚ್ಚು ಮುಖ್ಯವಾದದ್ದು ಮಾನವೀಯತೆ. ಕರುಣೆ ಎಂಬುದು ಹಣದಿಂದ ಕೊಡುವ ವಸ್ತುವಲ್ಲ; ಅದು ಹೃದಯದಿಂದ ನೀಡುವ ಉಡುಗೊರೆ.

​ದೇವೇಂದ್ರ ಇನ್ನು ಮುಂದೆ ಬೇಡಿದರೂ ನೀಡದವರು ಆಗಿರಲಿಲ್ಲ. ಆತ ಬೇಡದಿದ್ದರೂ ನೀಡುವ ಹೃದಯದ ಶ್ರೀಮಂತನಾದ. ಮತ್ತು ಅದು ಆತನಿಗೆ ಜೀವನದಲ್ಲಿ ದೊರೆತ ಅತ್ಯಂತ ದೊಡ್ಡ ಸಂಪತ್ತು

sandeepjoshi.840664

The Cycle of Religion — A Quest that Wanders ✧

Sutra 1. Religion first tastes sweet — music, devotion, rhythm.
➝ The first sip feels divine. Songs, chants, rituals — they make the mind dance, as if the soul has been touched.

Sutra 2. Taste stirs emotion, and emotion ignites passion.
➝ Joy rises like waves in the heart — half love, half desire.

Sutra 3. Passion slips into dream.
➝ The mind whispers: “If only this bliss could stay, if only life could stop here.”

Sutra 4. Dream hardens into desire.
➝ Imagination ripens into craving — and craving begins to bind.

Sutra 5. Desire turns into bondage.
➝ What once felt like freedom becomes a chain — thirst for the next taste, hope for the next touch.

Sutra 6. Bondage strengthens the mind.
➝ Religion does not dissolve the mind, it polishes it. Ego now shines in the robes of “faith” and “devotion.”

Sutra 7. The stronger the mind, the deeper the distraction.
➝ Where mind grows heavy, the soul slips farther away. This is religion’s hidden trick.

Sutra 8. The promise of liberation is only a mirage.
➝ Liberation remains confined to scriptures, songs, and imagination.

Sutra 9. Religion binds man in a shining circle.
➝ From outside, it glitters with color and beauty. Within, the same cycle repeats. No real transformation happens.

Sutra 10. Liberation is nowhere — only the circle returns.
➝ Taste comes, taste fades. Emotions rise, emotions fall. The mind binds, then dreams of release. This endless spin — religion.

bhutaji

माँ से प्रार्थना

हे जगदम्बे,
लोग चाहे कितनी भी बद्दुआ दें,
मेरी राहों में काँटे बोएँ,
मेरी मौत को बुरा कहें –
तू बस इतना कर देना माँ,
जब भी मेरा अंत आये
मैं हँसते हुए अपने प्राण त्यागूँ,
तेरा नाम लेते हुए
तेरे चरणों में समा जाऊँ।

हे माँ शक्ति,
सारी पीड़ा, सारी कठिनाइयाँ
तेरे आगे अर्पित हैं।
मेरा जीवन और मरण
दोनों ही तेरी गोद में हों।

archanalekhikha

🌼✨ मेरे आँगन का हल्दी का फूल ✨🌼

मेरे आँगन में जब हल्दी का फूल खिला,
सारा वातावरण जैसे सोना-सा झिलमिला।
धरती मुस्काई, हवा ने गीत सुनाया,
सूरज की किरणों ने इसे गले लगाया।

पीली पंखुरियाँ जैसे सौभाग्य का संकेत,
हर घर में भर दें आनंद और प्रेम का सन्देश।
हल्दी का फूल है पावनता की निशानी,
माँ अन्नपूर्णा की कृपा और कहानी।

इसकी महक में छुपा है अपनापन,
इसकी चमक में छुपा है जीवन का साधन।
जहाँ खिले हल्दी, वहाँ सुख समाए,
दुख-दर्द के बादल पल में छंट जाएँ।

मेरे घर की रौनक, मेरा गर्व यही है,
हल्दी का फूल मेरा आभूषण यही है।
सादगी में लिपटा, पवित्रता का दर्पण,
धरती का आशीर्वाद है ये अनमोल रत्न।

yes745803

વિશ્વ હ્રદય દિવસ❤️❤️❤️

s13jyahoo.co.uk3258